Bullet - Live!
När: Malmöfestivalen 19/8, 2009
Var: Malmö, Folkets Park
Betyg: (1) (2) (3) (4) (5)
Det var varmt, trångt och instängt på scenen Amiralen i Folkets Park. Vi var inte många i publiken, men vi var förväntansfulla. Soundcheck genomfördes. Publiken skriker. Till slut händer det. Trummisen Gustav Hjortsjö kommer ut på scen, tätt följd utav gitarristerna Erik Almström och Hampus Klang. De drar igång, och det är hårdrock på HÖG nivå.
Plötsligt kommer det en ganska kort och rund man inrusandes på scen. Mannen kallar sig Hell Hoofer, och är sångare i bandet. Han påminner mycket om Jack Black vid första anblick, men blir mer lik Brian Johnson från AC/DC då Hoofer sjungit en stund.
Allt är i och för sig mer eller mindre AC/DC, fast ändå inte. Bandet gör AC/DC på sitt eget sätt. Musiken, engagemanget på scen, sången och texterna - det påminner om ett ungt AC/DC, men med en tvist av småländsk skog, som märks av då artisterna börjar prata med oss i publiken. Och det är härligt! Allt är härligt!
Detta band kommer bli stort! Och de har fått en väldigt bra start denna sommar, Malmöfestivalen och som förband till AC/DC på Ullevi i somras.
Keep on Rockin´ boys!
// Sarah Strandberg
Kolla in Bullets Hemsida: http://www.myspace.com/bulletsweden
Malmöfestivalen
Då var årets malmöfestival över. Och trots en del ändringar på placeringar av scener och marknadsstånd, samt det tyvärr ganska kala utbudet av musik, så har det varit en trevlig vecka!
Förändringarna för årets festival såg ut såhär: Scenerna Mölle finns inte längre, utan de flesta scenerna var i Folkets park, samt på Stortorget. Marknadsstånden var i år inte på Södra Förstadsgatan, utan på gång - och cykelbanan som går bredvid parkeringshuset Anna ner till Folkets park.
I övrigt så var det sig likt. Karusellerna var nere vid Raoul Wallenbergs park och här fanns också ungdomsaktiviteter, för de under 18. Matstånden låg runt Gustav Adolfs torg, med lika mycket att välja på som vanligt! Med allt från langos till älgkebab och afrikanskt, för att nämna några.
Det som dock gjorde mig och Jennie besvikna i år var det ganska tunna utbudet av musik. Stagedive Magazine var på två spelningar, det var ungefär så många som verkligen lockade. Och dessa var Thåström och AC/DC - förbandet Bullet - som det kommer recensioner på snart.
// Sarah Strandberg
Alice Cooper Hates Golf!
Kolla in länkarna nedan för att se intervjuer, live - framträdanden och musikvideor via YouTube.
http://www.youtube.com/watch?v=PMbSeI3Colo&feature=fvst
http://www.youtube.com/watch?v=A7E1AotdxqU&feature=fvst
http://www.youtube.com/watch?v=yaaMdSapaTA
http://www.youtube.com/watch?v=IgNTpx2VhI0&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=fHr6GbWPBVQ
http://www.youtube.com/watch?v=cbTLNZ_rhXA&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=CK8L0b_T3Ms&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=b1agMSCHALE&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=A19hAu_qPb8&feature=related
Titta och NJUT!
// Sarah Strandberg
Quote of the Day
"Av alla saker jag förlorat saknar jag förståndet allra mest."// Ozzy Osbourne
Klas Ericsson - Sex, Droger och Tinnitus!
Släppt: 2006
Betyg: (1) (2) (3)
En händig och rolig liten bok. Enkel att ta med sig och fylld med roliga citat från alla världens "rockstjärnor"... Om man räknar Eminem, Britney Spears, Gwen Stefani och Madonna...
Som tur är så ligger dessa i lä jämfört med alla citat från John Lennon, Frank Zappa, Lemmy Kilmister och Ozzy Osbourne, för att nämna några.
Boken bidrar med en del skratt och den är mycket lättläst! Men min är även fylld med silvertejp, då det fortfarande råder en del tvivel om att de människor som faktist jobbar med att kategorisera artister i fack inte kan sitt jobb!!
// Sarah Strandberg
Något är fel #2...
American Idol.
En dröm för många. Ett tillfälle för personer som alltid önskat att sjunga. Och för oss RIKTIGA rockers, en mardröm som inte producerar något annat än slibbigt tjafs som får våra tänder att ruttna.
Tyvärr är det dock ett stort program, så stort att det till och med höll en American Idol Oscarsgala...
Och där hade de inte sparat på krutet, antagligen eftersom till och med domarna insett att tävlanden sög!
I alla fall.
Där stod de, alla tävlanden, och Carlos Santana! Alla sjungande ett underbart Santana-medley, medan Santana gjorde det han gör bäst - spelade och shreddade sin specialbeställda gitarr (det är därför den har så speciellt ljud).
MEN, inte nog med detta!
Efter medleyt så pratade programledaren Ryan Secrest en minut för att sedan lämna plats åt Rod Stewart, som rusande ut på scenen till introt utav hans underbara Maggie May.
Vad har hänt med världen, och vad har hänt med de gamla rockarna? Har de blivit gamla? Eller var det ett inslag av sympati?
Vem vet?!
// Sarah Strandberg
American Idol + Santana = Sant?!!
Quote of the Day
"Bara för att jag hugger huvudet av dockor tror folk att jag hatar barn. Det är inte sant. Jag hatar bara dockor." // Alice Cooper
He's So Gay!
Som exempel: Vad tänker du på när du tänker leadsinger i ett rockband? En machoman i skinnbyxor med långt hår, som inte gör något annat än att ligga med dubbel D - blondiner?
Eller vad du tänker när någon ber dig beskriva en bög? Jo, alla bögar ÄLSKAR schlager, sminkar sig med puder och läppglans och bär rosa, tajta byxor med låg midja. Helst vill alla bögar jobba med mode eller hår, och de spenderar varje söndag med att ställa ut sin älskade lilla chihuahua, klädd i rosa tyll för att matcha hans byxor.
Såklart finns det alldeles säkert människor som lever just som i exemplen ovan, men det finns även en del "avvikelser"...
Rob Halford (Robert John Arthur Halford)
Född: 25 augusti 1951 i Walsall, England.
Gör: Sångare i bandet Judas PriestRob Halford kom ut ur garderoben 1998 under en intervju med MTV, men för Judas Priest hade Halfords sexuella läggning varit känd länge. Det hade även varit känt för Judas Priest - fans, men aldrig riktigt blivit bekräftat. Det sägs även att det var Halford som introducerade nitar och läder för rockscenen - efter att besökt ett antal S & M - klubbar.
Rob Halford själv och med sin motorcykel, som ofta är med på scen.
Sir Elton John (Reginald Kenneth Dwight)
Född: 25 mars 1947 i Pinner, Middlesex, England
Gör: Sångare och pianistElton John erkände sig bisexuell i en intervju med Rolling Stone år 1976, där han även förklarade att han trodde att alla egentligen är bisexuella till en viss gräns. År 1984 på Alla Hjärtans Dag gifte han sig med tyskan Renate Blauel, i Sydney. Paret skilde sig fyra år senare, och Elton John kom ut som homosexuell. Idag lever Elton John tillsammans med David Furnish, och paret gifte sig i december 2005.
Sir Elton med sina välkända glasögon.
Freddie Mercury (Farrokh Bulsara)
Född: 5 september 1946 i Stone Town, Zanzibar
Död: 24 november 1991 i Kensington, London, England
Var: Sångare i bandet QueenI början av 70 - talet hade Mercury ett förhållande med Mary Austin, som hon träffat via Brian May. Paret var tillsammans länge och förblev vänner efter deras uppbrott, som skedde i mitten av 70 - talet, då Mercury hade en affär med en manlig arbetare på skivbolaget Elektra Records. 1979 besökte Freddie Mercury ofta gaybadhus och klubbar, där han träffade med många olika partner. Detta slutade dock 1985 då Mercury träffade hårstylisten Jim Hutton. Hutton var också HIV-positiv, och paret levde tillsammans fram till Mercurys död 1991.
De tre personerna ovan är antagligen bland de mest kända bögarna inom musikindustrin, varav de två undre antagligen är de mest kända. Men tro mig, det finns fler. Så sent som 2008 kom REM:s sångare Michael Stipe, ut ur garderoben - även om alla egentligen redan visste hans hemlighet. Enligt Stipe själv så insåg han att människor som är öppna med sin sexuella läggning kan hjälpa andra som vill komma ut, eller de som vill förstå. Vilket jag tror är sant, för ju fler som kommer ut desto tryggare blir det för alla homosexuella, och det blir inte heller "konstigt" att vara homo, utan alldagligt - som det egentligen skall vara.
Michael Stipe kom ut 2008.
// Sarah Strandberg
Något är fel...
Jag kallade på min ena bror, Carl, som höll med... Något var fruktansvärt fel...
Sen slog det oss plötsligt! På scen, bredvid Keith Richards och Mick Jagger, stod en blond tjej med mycket smink och rött läppstift och sjöng tillsammans med Jagger.
Det var Christina Aguilera...
Vart har världen tagit vägen? - Nog för att hennes röst är stor och i stil med Whitney Huston och Mariah Careys... Men KOM IGEN?
// Sarah Strandberg
Stones + Aguilera= Sant??!!
Abbey Road
Fotot är såklart taget på just Abbey Road, och är unikt eftersom det inte finns något bandnamn eller skivnamn på detta omslag.
Det finns många sägner om detta omslag, och visst är det en väldigt cool bild, men har den en undermedveten mening? Vem vet...?
PS: Lägg märke till att Paul McCartney går barfota, och inte de andra...
// Sarah Strandberg
Marilyn Manson - The High End Of Low
Längd: 1h. 12 min.
Släppt: 2009
Betyg: (1) (2) (3) (4) (5)
Evan Rachel Wood... Hela denna skiva är mer eller mindre dedikerad till dig, och inte alltid på ett bra sätt.
"It doesn't matter if you're going to come, or just going, I never wanted you to come, here anyway. .... When something is unbelievable, when I am not able to believe, how unbelievably, unbelievable. That you believe that you could not be leavable. That is when I have to say WOW"
Ovanför får du ett litet smakprov ur låten "WOW", som är den nionde låten på skivan, utav totalt 15.
Men det är inte bara Evan Rachel Wood och sig själv som Manson lyckas dissa, eller berätta sanningen om?, utan han lyckas faktiskt även dissa hela USA. Vilket i och för sig kanske inte är så ovanligt...
"We're from America, we're from America - it's where Jesus was born. ... We don't like to kill our unborn, we need them to grow up and fight our wars..."
Skivan är otroligt bra. Den innehåller, som skrivit tidigare, dissningar och satir. Men den innehåller även mycket smärta, Mansons egen smärta. Allt detta blandat med Mansons fantastiskt skrivna och vitsiga texter, där han (likt han alltid gör) kastar om orden så de bildar en mening, trots att alla ord nästan är identiska - så som i exemplet WOW.
Hans metod att skriva texter är då kanske inte helt ny, något som förhoppningsvis framgår utav recensionen. Men även om den inte är ny, så fungerar den lika bra fortfarande - precis som gamla klassiska rocklåtar. De är inte nya, men de fungerar lika bra fortfarande, om inte bättre!
Det som dock är nytt och ovanligt är det underbart vackra aukustiska gitarr - introt till låten "Running to the edge of the world" vilket fungarar jättebra ihop med Mansons hesa röst.
Skivan är alltså en blandning utav lite gammalt, lite nytt och lite blått ("having the blues"), och det fungerar utmärkt! Jag menar; om till och med min syster, som över allt annat hatar Mansons röst, gillar denna skiva - då måste Manson gjort något rätt - eller?
// Sarah Strandberg
Manson på ny turné!
Marilyn Manson skall ge sig ut på ny turné, och i bagaget har han den nya skivan "The High End of Low". Till Sverige kommer skräckrockaren tyvärr inte förrän i november, då han spelar i Stockholm den 9 och i Malmö den 6.
Biljetter till konserterna släpps imorgon, den 7 augusti.
// Sarah Strandberg
Quote of the Day
"Det är besvärligt att synas mycket. Jesus blev korsfäst för att han syntes mycket. Så jag håller mig undan." // Bob Dylan
Malmöfestivalen 14-21 Augusti!
Spana in programmet här: http://www.malmofestivalen.se
// Sarah Strandberg
Sweden Rock-tidningen har kommit!
Yes!
Nu har den nya tidningen från Sweden Rock-Shop kommit! Fylld med underbara bandtröjor, roliga prylar och häftiga cd's att beställa hem.
Får du inte hem tidningen i din brevlåda?
Kolla in: http://www.swedenrock-online.se
// Sarah Strandberg
Ny låt från 69 Eyes!
Dead girls are Easy är den första singeln från den kommande skivan "Back in Blood" (som kommer ut i affärer 28 augusti i Europa).
Videon till denna låt regisserades utav bland annat bandets kompis Bam Margera, och innehåller såklart vampyrer, mörker och heta brudar...
Spana in videon på playboy.com :)
http://www.playboy.com/69
// Sarah Strandberg
Att älska eller att inte älska Marilyn Manson, Det är frågan?!
Under MTV: s metalhelg den 6-7 januari 2007, visades ett program som handlade om hårdrockens och metalens historia. De visade hur band som Metallica exploderat som en bomb under 80 - talet och hur Marilyn Manson tagit världen med storm. En av experterna som pratade i detta program kommenterade Manson med att säga att han verkligen har fattat vad metal handlar om, att han tar alla normer i samhället och ber dem dra åt skogen och att han gör precis vad han känner för, utan att bry sig om vad folk säger.
Jag håller med, det är precis det han gör, och han gör det suveränt. Detta skapar dock även problem för honom. Han har blivit världens beskyllningsdocka för de hemska och sjuka sakerna som händer i, speciellt det Amerikanska, samhället. Ta Columbine High School - massakern till exempel, två tonårspojkar går in i sin skola och skjuter ett antal människor, vissa dör, och det hela slutar med att de två gärningsmännen skjuter sig själva.
Enligt nyheterna var gärningsmännen Manson - fans, vilket det senare visade sig att de inte alls var, hela den slutsatsen drogs bara för att deras klädnad var lik Mansons och för att de var sminkade... (Snacka om att dra alla över en kam) Men hur hanterade då Marilyn Manson detta? Mycket bra tycker jag! I en intervju med Michael Moore sa han att han inte hade gjort någonting för gärningsmännen, mer än att lyssna på dem.
Därefter kom han och Moore att prata om bland annat reklam, till vilket Manson kommenterade "Keep the world afraid and they'll consume", vilket han sedan gjorde ytterligare en utläggning om, nämligen att nyheter/reklam gör allt för att skrämma dig så de kan sälja mer. Hans exempel var Clearasil, och tonåringars rädsla för finnar - "because if you have pimples the girls aren't gonna fuck you".
Hela denna intervju fick mig att inse en sak: Marilyn Manson gör inte bara väldigt bra musik, han är smart också! Och om ni nu som läser detta tänker: Usch nej, han är grotesk och obscen och jag avskyr honom, då vill jag också att ni skall tänka på att det hela bara är ett spel från hans sida. Han vill provocera, och drar sig inte för att trycka på era knappar genom att använda fula ord i sina texter, klä sig opassande eller genom att göra läskiga musikvideor. Allt handlar om att "bråka med bossen", och bossen i det här fallet är inget mindre än resten av jordens befolkning.
Jag skall dock inte blunda för att Marilyn Manson också har en baksida, och det sägs att hans ex - fru, Dita Von Teese, lämnade honom just för denna baksida - nämligen den stora mängden intag utav knark och sprit. Jag skall inte försvara detta, eftersom alla vet att knark och sprit inte är bra. Däremot så vill jag inte att man tar avstånd ifrån Marilyn Manson enbart på grund av detta, för det man skall ha i minnet är att han inte är den enda kändisen i världen med detta problem!
Hur som helst, så antar jag att det jag försöker få fram i denna text är att det bakom Marilyn Mansons hårdsminkade och speciella yttre döljer sig en människa. En människa som splittrat en hel värld med frågan: Skall man älska Marilyn Manson, eller skall man inte älska Marilyn Manson? För min egen del är svaret enkelt - Brian Hugh Warner, du har hela världen framför dina fötter, det är bara att fortsätta gå!!
Saker du kanske inte visste om Manson:
Gick i Heritage Christian School när han var yngre, men blev så småningom ateist eftersom han ansåg att den kristna läran var hycklande.
Efter en flytt med sin familj till Florida, började Manson på Broward College där han studerade teater och journalism. Han blev så småningom den assisterande nöjesredaktören för skoltidningen.
Jobbar inte bara som musiker, utan målar också. Han har bland annat målat framsidan till sin samlingsskiva "Lest We Forget". Han är även ett stort fan av surrealism-konstnären Salvador Dalí.
// Sarah Strandberg
Marilyn Manson under konsert för skivan "Eat me Drink me"
Med smink, gående på gatan
Marilyn Manson med sin ex-fru Dita Von Teese
Marilyn Mansons mugshot...
Och utklädd till sin favoritkonstnär
Metallica - St. Anger
Längd: 1h. 15 min.
Släppt: 2003
Betyg: (1) (2) (3) (4) (5)
Ett knytnävsslag i magen, smärta och att ansträngt kippa efter luft. Bröstet vibrerar och i huvudet ekar Lars Ulrichs hårda och precisa trumslag. Känslorna brottas med varandra, ilska och hat mot lugn och lycka, allt mitt i ljudet av James Hetfields skärande röst.
Att skivan är jobbig, det är inget snack om saken, och det krävs ett par genomlyssningar av den för att alla låtar skall komma till uppskattning. Därefter vänder det dock, och allt ljud, som förr låtit som skrik och slammer, smälter samman och blir riktigt genialsikt gjord musik. Allt känns! Texterna bränner, trummorna trycker, gitarrerna river, basen skakar om och allt jag känner är: WOW! Att det kan få plats så mycket, som väcker och känns så extremt på en skiva som egentligen är ganska liten.
// Sarah Strandberg
Quote of the Day
"Jag blir aldrig bakfull. För att bli bakfull måste man först sluta dricka" // Lemmy Kilmister
Quote of the Day
"Jag gillar när musik låter som naglar mot svarta tavlan." // Iggy Pop
Public Enemies
Typ: Drama/Brott/Historia/Thriller-film
Längd: Ca 2h. 20 min
Släppt: 2009
Betyg: (1) (2) (0,5)
Det är år 1933, fjärde året på depressionen, och John Dillinger kände för att råna en (eller flera?) bank(er). Efter att han, med krut och kulor, hjälpt sina vänner ut ur Indiana State Prison.
Det är såhär den nya pang-pang-filmen med Johnny Depp och Christian Bale i huvudrollerna, börjar. Därefter följer en vild katt - och råtta-lek mellan dessa två män och deras "medarbetare", med Bale på lagens sida ,som FBI - agent Melvin Purvis, och Depp på andra sidan, som den professionella och gentlemanna bankrånaren John Dillinger.
Det må vara gott om ögongodis på bio-scenen, med både Depp och Bale i samma scen, men detta hjälper tyvärr inte i de stunder då manuset är tunt och tråkigt samtidigt som kameran flackar från hörn till hörn utan att man själv hänger med. Inte heller får man någon direkt bakgrundsfakta till hela filmen, eller någon annan fakta angående någonting centralt - som till exempel hur många banker John Dillinger rånade INNAN han blev USA:s fiende nummer ett?!
Det man istället får se är oändliga och väldigt intensiva scener då "den goda sidan" och "den onda sidan" leker indianer och cowboys från vars ett gathörn i centrala chicago, eller mitt ute i skogen i landet ingenstans.
Men finns det då något positivt med denna film? Absolut! Filmen innehåller, trots ett relativt tomt manus, en del roliga och snitsiga kommentarer/ händelser á la Depp samt ett bra och fint upplagt slut. Och sen innehåller filmen ju även en del Johnny Depp... och lite mer Depp, lite Bale och sist men inte minst - Johnny Depp!
// Sarah Strandberg
