Marilyn Manson - The High End Of Low

Typ: Album
Längd: 1h. 12 min.
Släppt: 2009
Betyg: (1) (2) (3) (4) (5)

Evan Rachel Wood... Hela denna skiva är mer eller mindre dedikerad till dig, och inte alltid på ett bra sätt.

"It doesn't matter if you're going to come, or just going, I never wanted you to come, here anyway. .... When something is unbelievable, when I am not able to believe, how unbelievably, unbelievable. That you believe that you could not be leavable. That is when I have to say WOW"

Ovanför får du ett litet smakprov ur låten "WOW", som är den nionde låten på skivan, utav totalt 15.

Men det är inte bara Evan Rachel Wood och sig själv som Manson lyckas dissa, eller berätta sanningen om?, utan han lyckas faktiskt även dissa hela USA. Vilket i och för sig kanske inte är så ovanligt...

"We're from America, we're from America - it's where Jesus was born. ... We don't like to kill our unborn, we need them to grow up and fight our wars..."

Skivan är otroligt bra. Den innehåller, som skrivit tidigare, dissningar och satir. Men den innehåller även mycket smärta, Mansons egen smärta. Allt detta blandat med Mansons fantastiskt skrivna och vitsiga texter, där han (likt han alltid gör) kastar om orden så de bildar en mening, trots att alla ord nästan är identiska - så som i exemplet WOW.

Hans metod att skriva texter är då kanske inte helt ny, något som förhoppningsvis framgår utav recensionen. Men även om den inte är ny, så fungerar den lika bra fortfarande - precis som gamla klassiska rocklåtar. De är inte nya, men de fungerar lika bra fortfarande, om inte bättre!

Det som dock är nytt och ovanligt är det underbart vackra aukustiska gitarr - introt till låten "Running to the edge of the world"  vilket fungarar jättebra ihop med Mansons hesa röst.

Skivan är alltså en blandning utav lite gammalt, lite nytt och lite blått ("having the blues"), och det fungerar utmärkt! Jag menar; om till och med min syster, som över allt annat hatar Mansons röst, gillar denna skiva - då måste Manson gjort något rätt - eller?

// Sarah Strandberg




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0