Thåström - Live!
När: Malmöfestivalen, 20/8 2009
Var: Malmö, Stortorget
Betyg: (1) (2) (3) (4) (5) +
Det var varmt i luften och lagom trångt på Stortorget i Malmö. Ryggslutet hade redan börjat stelna till, eftersom vi redan stått och väntat i en halvtimme. Det var jag, Jennie, min pappa Olle och en av mina småbröder, Carl, och vi var alla mycket exalterade.
Scenarbetarna var alla i full gång med att soundchecka utrustningen och ljuset kollades. Det testades alla möjliga färger, från bländande vitt ljus, som blinkade så mycket att en person med epilepsi skulle vara i fara, till vackert och kärleksfullt rött ljus.
Ryggen värkte i takt med fötterna. Skulle det någonsin börja? Vi tittade på klockan, det var bara några minuter kvar nu.
Till slut kom de ut. Först kom musikerna, och sist, men inte minst, kom HAN. Joachim "Pimme" Thåström.
Thåström var taggad, det märktes. Ena stunden var han på vänstra sidan av scenen och i andra stund på högra, sen däremellan hann han även ta en sväng nere vid scengolvet med överkroppen i en slags konst - inspirerad position. Energin flödade och fullkomligt rann av Thåström, och publiken gav tillbaka, och allt blev till harmoni i den ljumma kvällsluften.
Det är alltid lika intressant att se Thåström live, då det ibland verkar som om han inte riktigt vet hur han skall behärska sig och verkar vara i en helt annan värld, tills låten han sjunger är slut. Då är det som om han har landat på jorden igen, och är underbart charmig, mänsklig och varm.
Konserten var bra. Den var grymt bra! Låtlistan också. Det måste vara en underbara känsla när alla i publiken sjunger med på mer eller mindre alla låtar. Men med klassiker som Var är vargen, Alla vill till himlen, Fan Fan Fan, The Haters och Die Mauer, så kan man som åskådare inte göra annat än att sjunga med! När dessa låtar sedan blandas med låtar från den nya skivan (Kärlek är för dom) känner man att detta helt klart var Malmöfestivalens högpunkt.
Men vi äro alla mänskliga, och så även Thåström. Fast det är klart, Thåström vände sitt lilla misstag till något roligt när han råkade spela fel intro till låten Kort Biografi med Litet Testamente. Han avbröt plötligt när han precis börjat sjunga, och sade, med glimten i ögat:
- Nej, fan! Förlåt.
Sedan kompenserade han sitt misstag med att kasta ut sin röda gitarr till publiken efter låtens slut. Inte på ett våldsamt sätt, och gitarren kom inte långt. Det var mer som att han lade gitarren i luften och lät den dras ned av tyngdkraften till en person i publiken. Jag, som inte hade en chans att fånga den, tittade chokad på pappa som såg ut precis som jag - stora ögon som signalerade både avundsjuka och extrem förvånad tillsammans med munnen som var vidöppen likt hålet i en fågelholk, medan hjärnan muttrade Varför kunde inte jag fått den där!
// Sarah Strandberg
Thåström under konserten i Malmö. Det var helt fantastiskt!
