Vaddå EMO?
Ok, nu har världens storföretag lyckats igen! Grattis till er!
Ni har, precis som ni gjorde med punken, lyckats få något som absolut inte skall ha med mode och popularism att göra till att ha just dessa punkter som sina mest brinnande! Och vilken sorts "alternativitet" är det jag snackar om som nu blivit produkt då? Jo, det är något som heter EMO. Det låter nytt och fräscht va? Lite coolt och skakande. HA! Fel, fel, fel och åter fel!
EMO har kanske fått en nystart de senaste åren, men det är knappast nytt för det. Nej, det bildades faktiskt redan på 1980 - talet i USA, var annars?, och bildades ur musikstilen post - hardcore. Det skall tydligen vara mycket känsloladdad musik, vilket egentligen säger sig självt utav bara namnet EMO - Emotion/al, emotivt/emotivitet och så vidare, och så vidare. Detta, anser jag, dock känns som ett väldigt lojt och rent utsagt dåligt budskap! Eller det kanske bara är jag som har fått för mig att ALL musik man lyssnar på skall kännas!?
Fast det är ju klart, jag tror inte heller att grungens främste man, Kurt Cobain, på något sätt förmedlade en del av sina känslor när han skrev texten till låten "I hate myself and I want to die", och likadant är det med mig själv. Jag känner absolut ingenting i vare sig kroppen eller knoppen när jag hör ett underbart gitarrsolo på en hårdrockskonsert eller när jag känner hur trummorna och basen bara mullrar inuti mig under en skitbra metal - livespelning!
Ni har, precis som ni gjorde med punken, lyckats få något som absolut inte skall ha med mode och popularism att göra till att ha just dessa punkter som sina mest brinnande! Och vilken sorts "alternativitet" är det jag snackar om som nu blivit produkt då? Jo, det är något som heter EMO. Det låter nytt och fräscht va? Lite coolt och skakande. HA! Fel, fel, fel och åter fel!
EMO har kanske fått en nystart de senaste åren, men det är knappast nytt för det. Nej, det bildades faktiskt redan på 1980 - talet i USA, var annars?, och bildades ur musikstilen post - hardcore. Det skall tydligen vara mycket känsloladdad musik, vilket egentligen säger sig självt utav bara namnet EMO - Emotion/al, emotivt/emotivitet och så vidare, och så vidare. Detta, anser jag, dock känns som ett väldigt lojt och rent utsagt dåligt budskap! Eller det kanske bara är jag som har fått för mig att ALL musik man lyssnar på skall kännas!?
Fast det är ju klart, jag tror inte heller att grungens främste man, Kurt Cobain, på något sätt förmedlade en del av sina känslor när han skrev texten till låten "I hate myself and I want to die", och likadant är det med mig själv. Jag känner absolut ingenting i vare sig kroppen eller knoppen när jag hör ett underbart gitarrsolo på en hårdrockskonsert eller när jag känner hur trummorna och basen bara mullrar inuti mig under en skitbra metal - livespelning!
(En sak skall jag dock göra klart, och det är att jag absolut inte på något vis påstår att musiken som kommer ur EMO - facket är dålig, jag anser bara att EMO: s budskap är mycket missvisande och att det inte håller i längden.)
Jaha, men vad skall man nu göra åt detta? Jag har ingen aning, jag kan bara blunda och hoppas att denna onda spiral snart skall sluta att förvirra alla människor där ute. För en sak är säkert, det har ända sedan EMO blev populärt (igen?) kryllat av alternativa ungdomar ute på stan. Och detta tycker jag är storföretagens fel, men dock inte bara, för som min goda vän Emelie sa så producerar och säljer storföretagen bara det som är lönsamt. Jo, det är klart, och jag tycker att det är för sorgligt att "alternativa" tonåringar nu för tiden kan gå in i den mest modeinriktade affär, så som Gina Tricot, och köpa en vit T - shirt där det står Punk, Skunk, Junk för 200 kronor! Det känns som om de flesta har missat poängen när det gäller just alternativitet, och att folk inte fattat att man inte skall kunna gå in i vilken affär som helst och hitta en "alternativ" tröja. Gör en egen?!
Jaha, men vad skall man nu göra åt detta? Jag har ingen aning, jag kan bara blunda och hoppas att denna onda spiral snart skall sluta att förvirra alla människor där ute. För en sak är säkert, det har ända sedan EMO blev populärt (igen?) kryllat av alternativa ungdomar ute på stan. Och detta tycker jag är storföretagens fel, men dock inte bara, för som min goda vän Emelie sa så producerar och säljer storföretagen bara det som är lönsamt. Jo, det är klart, och jag tycker att det är för sorgligt att "alternativa" tonåringar nu för tiden kan gå in i den mest modeinriktade affär, så som Gina Tricot, och köpa en vit T - shirt där det står Punk, Skunk, Junk för 200 kronor! Det känns som om de flesta har missat poängen när det gäller just alternativitet, och att folk inte fattat att man inte skall kunna gå in i vilken affär som helst och hitta en "alternativ" tröja. Gör en egen?!
Jag hoppas mitt budskap har gått fram, och att ni som läst inte tagit allt för illa upp, men jag vill att ni ska veta att när någon säger att de är EMO så kommer min hjärna och min mun alltid att säga: EMO?! Vaddå, det är vi väl allihop?!
// Sarah Strandberg
Kommentarer
Trackback
