Deborah Spungen - Inte som andra döttrar
Typ: Bok
Orginaltitel: And I don't want to live this life
Släppt: 1:a upplaga - 1985, därefter 1987, 1988 samt 1989
Betyg: (1) (2) (3) (4)
Spungen. Ringer namnet någon klocka? Det borde det.
"Hösten 1978 hittas Nancy Spungen, 20 år, knivhuggen till döds i rum nummer 100 på Chelsea Hotel i New York. Hennes pojkvän, punkrockstjärnan Sid Vicious, anklagas för mordet som ger stort eko i pressen. Frigiven mot borgen dör han några månader senare av en överdos."
Bokens framsida pryds utav en bild utav Nancy Spungen, och hon ser precis ut som vi är vana vid att se henne. Blond, klädd i skinnjacka och med en liten pistol dinglande i halsbandet. Men boken i sig avslöjar mycket mer. Den är skriven med både kärlek och förtvivlan, vilket inte är konstigt då författaren är Nancys egen mamma.
Nancy var, ända sen hon föddes, ett underligt barn. Hennes humör gick i upp-och nedförsbackar värre än en berg-och dalbana, något som ofta ställde till bekymmer och bråk för Nancys föräldrar och hennes syskon. Alla Nancys problem ledde till slut till knark, något hon var van vid eftersom hon hela livet gått på olika mediciner. Det konstaterades senare, efter Nancys död, att hon antagligen var schizofren.
Genom att läsa boken får man en viss förståelse över vad det troligtvis var som hände den där natten på Chelsea Hotel 1978, då Sid´s brev till Deborah, efter mordet, finns med i boken. Men man utvecklar även sympati för familjen och i allra högsta grad för Nancy. Man förstår verkligen att hon är psykiskt sjuk på något vis, då inget friskt barn på elva år går på sin mor med en hammare, och lider med både Nancy och familjen eftersom psykvården inte var så utvecklad då som den är idag.
Det är en mycket läsvärd bok för det mesta, men ibland blir det dock lite för mycket. När Deborah Spungen för femte sidan i rad klagar över hur dåligt hon mår och hur mycket hon oroar sig över Nancy, så börjar man undra över VARFÖR hon skrev denna bok? Var det för att, som hon säger, ge Nancy upprättelse efter det att hon smutskastats i pressen? Eller var det för att ge offrets familj upprättelse, efter Nancys mord? Eller var det helt enkelt för att få ur sig allt hon själv känt under tiden Nancy levde?
Min teori? Alla tre ovanstående alternativ, men vid olika tillfällen. Tack vare Nancys död fann Deborah Spungen sitt kall, men vägen dit var inte lätt - och som många vet så hjälper det att skriva om saken.
// Sarah Strandberg
Orginaltitel: And I don't want to live this life
Släppt: 1:a upplaga - 1985, därefter 1987, 1988 samt 1989
Betyg: (1) (2) (3) (4)
Spungen. Ringer namnet någon klocka? Det borde det.
"Hösten 1978 hittas Nancy Spungen, 20 år, knivhuggen till döds i rum nummer 100 på Chelsea Hotel i New York. Hennes pojkvän, punkrockstjärnan Sid Vicious, anklagas för mordet som ger stort eko i pressen. Frigiven mot borgen dör han några månader senare av en överdos."
Bokens framsida pryds utav en bild utav Nancy Spungen, och hon ser precis ut som vi är vana vid att se henne. Blond, klädd i skinnjacka och med en liten pistol dinglande i halsbandet. Men boken i sig avslöjar mycket mer. Den är skriven med både kärlek och förtvivlan, vilket inte är konstigt då författaren är Nancys egen mamma.
Nancy var, ända sen hon föddes, ett underligt barn. Hennes humör gick i upp-och nedförsbackar värre än en berg-och dalbana, något som ofta ställde till bekymmer och bråk för Nancys föräldrar och hennes syskon. Alla Nancys problem ledde till slut till knark, något hon var van vid eftersom hon hela livet gått på olika mediciner. Det konstaterades senare, efter Nancys död, att hon antagligen var schizofren.
Genom att läsa boken får man en viss förståelse över vad det troligtvis var som hände den där natten på Chelsea Hotel 1978, då Sid´s brev till Deborah, efter mordet, finns med i boken. Men man utvecklar även sympati för familjen och i allra högsta grad för Nancy. Man förstår verkligen att hon är psykiskt sjuk på något vis, då inget friskt barn på elva år går på sin mor med en hammare, och lider med både Nancy och familjen eftersom psykvården inte var så utvecklad då som den är idag.
Det är en mycket läsvärd bok för det mesta, men ibland blir det dock lite för mycket. När Deborah Spungen för femte sidan i rad klagar över hur dåligt hon mår och hur mycket hon oroar sig över Nancy, så börjar man undra över VARFÖR hon skrev denna bok? Var det för att, som hon säger, ge Nancy upprättelse efter det att hon smutskastats i pressen? Eller var det för att ge offrets familj upprättelse, efter Nancys mord? Eller var det helt enkelt för att få ur sig allt hon själv känt under tiden Nancy levde?
Min teori? Alla tre ovanstående alternativ, men vid olika tillfällen. Tack vare Nancys död fann Deborah Spungen sitt kall, men vägen dit var inte lätt - och som många vet så hjälper det att skriva om saken.
// Sarah Strandberg
Kommentarer
Postat av: Jennie
Oh! Det rang en klocka! Och det ringde en annan klocka när jag läste Chelsea hotel! Leonard Cohen har gjort en låt som heter just Chelsea Hotel (No.2) och handlar om hans rendezvous med Janis Joplin^^ Han rimmar för övrigt "bed" med "head" i den:P
Trackback
